måndag 20 oktober 2008

Jobbar ändå?

Idag hade jag stora planer!
Eller ja, skulle hjälpa Anna att rimma på jobbet och ansöka om nytt pass. Men vädrets makter var mycket illasinnade, så efter att ha sminkat mig och fixat håret för att se så fördelaktig ut som möjligt på passfotot, kände jag mig som en dränkt katt med för mycket bagage efter en tre minuters promenad till bussen. Ska kanske nämna att jag släpade på 16 liter alkohol som mina arbetskamrater (före detta!!) köpt av mig och som jag i mitt deliriumtillstånd imorse (efter att ha druckit kaffe utan mjölk för tredje morgonen på raken!!) tänkte att jag kunde vara snäll att leverera.
Så det blev en direktresa till jobbet istället för en avvikare till passpolisen.
Det lustiga med att arbeta på sjukhus är att man förklär sig när man kommer dit. Tar på sig illasittande, formlösa scrubs (man ser inte sexig ut som i Cityakuten utan mer som att man har iklätt sig ett tvåmannatält med extra vindskydd!) har håret uppsatt och minimalt med ögonmakeup (jag brukar gnugga mig i ögonen en massa pga för lite sömn innan tidigt pass!).
Idag hade jag istället på mig mina vanliga kläder (jeans, tunika och högklackade skor), smink och fixat hår (skulle ju ta passfoto..). Mina vanliga kollegor känner ju såklart igen mig även i denna utstyrsel men döm om min förvåning när en av underläkarna (som varit hos oss en del under året!) kommer fram till mig på expeditionen för att ta i hand och hälsa. "Hej, jag tror inte vi har träffats?!" Jag blev lite ställd men förklarade att vi hade hälsat och vem jag var. Och då gick det upp ett ljus även för honom!
Och visst är det så att vi har svårt att känna igen människor utanför sitt sammanhang. En före detta patient civilklädd i mataffären? Eller en tv/film-presonlighet på gatan?

Hade en gång en arbetskamrat som var på bröllopsresa i Venedig på 80-talet. När de gick på Markusplatsen mötte de en man som kollegans äkta hälft hälsade glatt på. Efteråt undrade kollegan ifråga hur den äkta hälften kände denna mannen han just hälsat på. Han svarade att han inte riktigt kunde placera honom men att han kände honom ganska så väl. Det visade sig att han hade hälsat på skådespelaren som spelade JR i Dallas!
Så tokigt det kan bli!

Ha det gott
Emma-Li

Inga kommentarer: