Skyldiga?

Idag för tio år sedan vaknade vi till fruktansvärda nyheter och Göteborg hamnade i sorg. En ofattbar tragedi hade inträffat under natten och 63 unga människor dog. Killarna som tände på fick så småningom sina straff, för korta tyckte många.
Men ska verkligen all skuld läggas på dessa fyra killar?
Visst, det var oerhört idiotiskt att tända på i trappuppgången till nödutgången! Jag säger inget annat, men borde inte arrangörerna fått något straff med?

När de hyrde lokalen hade de sagt att de skulle ha en födelsedagsfest men istället satt upp affischer på skolor runt om Göteborg att det skulle vara en Hallowen-fest. Lokalen var godkänd för 150 personer men eftersom arrangörerna ville tjäna pengar på sin fest så tog man in runt 400 gäster den kvällen. För att få plats med dessa gäster flyttade man ut stolar ur lokalen och staplade dessa i trapphuset och blockerade därmed nödutgången.

Visst killarna som tände på under stolarna var skyldiga till mordbrand, inget snack om den saken, men om inte arrangörerna hade blockerat nödutgången, om inte stolarna hade stått där, så hade de fyra killarna inte haft nått att tända på! Om inte lokalen varit så överfull med ungdomar för att arrangörerna var giriga (?) eller okunniga (?) så hade inte den enda utgången täppts igen lika illa vid utrymningen.

Så vem är egentligen skyldig?

Bröstmjölk i tetrapak?

Läser i tidningen att kinesiska forskare lyckats genmanipulera en ko så att den nu mjölkar mänsklig bröstmjölk. Tydligen anses mjölken vara ett supervapen mot bakterier.
Men jag är skeptisk! Om det nu skulle finnas tetrapak med mänsklig bröstmjölk i affären så kan det väl knappast dröja länge innan halva befolkningen bär runt på resistenta bakterier? Fast frågan är ju om detta kommer bli en storsäljare? Själv känner jag mig lite främmande för att köpa hem en liter lättbröstmjölk för att ha i kaffet eller på mina cornflakes. Och om denna mjölken måste tas fram genom genmanipulerade kossor så måste den ju bli förfärligt dyr?! De flesta barn som behöver bröstmjölk genom ersättning är väl den fattiga delen av världens befolkning?

Men när dessa genetiska underverk sker så kan man undra var allt kommer sluta. Kommer vi snart ha kossor som mjölkar chokladmjölk? Får med redan färgad ull? Grodor med åtta lår? Kycklingar med sex bröst? Möjligheterna är ju oändliga!!
Själv håller jag mig nog till vanlig lättmjölk så länge. Man vill ju inte bli en del av supersamhället!

Emma-Li

Jobbar ändå?

Idag hade jag stora planer!
Eller ja, skulle hjälpa Anna att rimma på jobbet och ansöka om nytt pass. Men vädrets makter var mycket illasinnade, så efter att ha sminkat mig och fixat håret för att se så fördelaktig ut som möjligt på passfotot, kände jag mig som en dränkt katt med för mycket bagage efter en tre minuters promenad till bussen. Ska kanske nämna att jag släpade på 16 liter alkohol som mina arbetskamrater (före detta!!) köpt av mig och som jag i mitt deliriumtillstånd imorse (efter att ha druckit kaffe utan mjölk för tredje morgonen på raken!!) tänkte att jag kunde vara snäll att leverera.
Så det blev en direktresa till jobbet istället för en avvikare till passpolisen.
Det lustiga med att arbeta på sjukhus är att man förklär sig när man kommer dit. Tar på sig illasittande, formlösa scrubs (man ser inte sexig ut som i Cityakuten utan mer som att man har iklätt sig ett tvåmannatält med extra vindskydd!) har håret uppsatt och minimalt med ögonmakeup (jag brukar gnugga mig i ögonen en massa pga för lite sömn innan tidigt pass!).
Idag hade jag istället på mig mina vanliga kläder (jeans, tunika och högklackade skor), smink och fixat hår (skulle ju ta passfoto..). Mina vanliga kollegor känner ju såklart igen mig även i denna utstyrsel men döm om min förvåning när en av underläkarna (som varit hos oss en del under året!) kommer fram till mig på expeditionen för att ta i hand och hälsa. "Hej, jag tror inte vi har träffats?!" Jag blev lite ställd men förklarade att vi hade hälsat och vem jag var. Och då gick det upp ett ljus även för honom!
Och visst är det så att vi har svårt att känna igen människor utanför sitt sammanhang. En före detta patient civilklädd i mataffären? Eller en tv/film-presonlighet på gatan?

Hade en gång en arbetskamrat som var på bröllopsresa i Venedig på 80-talet. När de gick på Markusplatsen mötte de en man som kollegans äkta hälft hälsade glatt på. Efteråt undrade kollegan ifråga hur den äkta hälften kände denna mannen han just hälsat på. Han svarade att han inte riktigt kunde placera honom men att han kände honom ganska så väl. Det visade sig att han hade hälsat på skådespelaren som spelade JR i Dallas!
Så tokigt det kan bli!

Ha det gott
Emma-Li

Böcker i massor!

Idag har jag spenderat dagen med att katalogisera mina böcker i en databas. Tänkte att om jag nu hyr ut lägenheten så vill jag ju ha koll så inga böcker eller filmer försvinner från mina bokhyllor. Och nog för att jag visste att mina hyllor svämmade över av böcker så inte trodde jag att de skulle vara riktigt så många.
Har hylla för hylla skrivit in titel, författare, genre, copyrightår samt bindning. Är dock inte riktigt klar men efter en massa nysningar och slut på hyllplats så gav jag upp för kvällen.
Att det tog såååå mycket längre tid än jag tänkt mig var inte på grund av ett längre telefonsamtal med Anna, utan att jag måste läsa baksidan på varje bok för att komma ihåg vad de handlade om. Kändes som jag inte läst hälften av böckerna fastän jag vet att jag har.
Men dessa gamla klassiker som jag läste första gången i högstadiet eller så och har läst om många gånger sedan dess, känns det nu som jag bara måste läsa igen!!

Så kanske jag stannar i Sverige en extra vecka för att läsa klassiska Sidney Sheldon-böcker, Peter Bly av Sten-Åke Cederhök, Tom Clancy-tegelstenarna samt hela Roland Hassel-serien av Olov Svedelid..... Bara för att jag kan!
Vi får väl se!
Kram Emma-Li

Jobbat färdigt!

Jaha, då har jag jobbat min sista dag på Sahlgrenska för ett tag framöver. Känns konstigt och lite overkligt så här två dagar senare. Har inte riktigt förstått innebörden än och än så länge är det mer som att ha en längre ledighet än att ha tjänsteldigt på obestämnd framtid. Kanske kommer det kännas annorlunda om ett par dagar och framför allt när jag lämnat landet.

Har ju hela tiden trott att jag är oumbärlig på avdelningen så på något sätt borde ju Strokeenheten kollapsa utan mig tycker jag. Men tydligen kommer den att fortsätta sin verksamhet utan mig! Tro det eller ej!
Självklart har jag fullt förtroende för mina föredetta medarbetare, det är inte det, men ändå känns det som om avdelningen på något sätt kommer förändras utan mig. Vilket den ju självklart kommer att göra! Frågan är bara om den skulle förändrats annorlunda med mig där? Bättre? Eller kanske till och med sämre? (Troligtvis till det bättre...)
Hmm, kanske lika bra att inte veta vad som kunde hända... Förändringen kommer ju och jag hoppas verkligen att alla som är kvar på avdelningen kommer att ta denna chansen och göra något riktigt bra av den. Trots nedskärningar och påtvingade arbetsförändringar. Se till att göra avdelning 19 till den bästa strokeenheten i landet, ni har ju kunskapen och det gäller bara att förmedla den till alla nya.
Låt inte rivalitet och revirpissande förstöra det vi tillsammans byggt upp under dessa sju år.
Just nu kan jag bara säga lycka till och vill ni ha råd eller bara brainstorma så finns jag bara en bredbandsuppkoppling away!

Tack alla för denna tiden, jag kommer att sakna er alla!
Kramar från Emma-Li